Tillbaka till Värmland
Borta bra men hemma bäst.
Solen o vindarnas Ö visade sig från sin sämsta sida denna gång. Regn, regn och åter regn.
Det har verkligen inte varit kul alls. Men så är det ibland.
Nu är jag iallafall hemma igen, och njuter för fulla muggar. Trissan (katten hos Mormor o Morfar) såg jag bara genom glaset på altanen. Hon kom inte in när jag va där! Och springtur på alvaret hann jag bara med en gång, men det var desto härligare. Jag kände en hel del nya dofter som var mycket intressanta.
När man ska ut till stora alvaret måste man gå över en "färist" och det var intressant uppgift att lösa. Första gången balanserade jag på stålribborna precis vid en balk, så om jag skulle råka halka av så hamnade tassarna på balken.
Andra gången gick Husse fram till grinden för att jag skulle slippa gå över en gång till...han öppnade grinden och ropade. Naturligtvis gick jag till honom, men i ögonvrån ser jag då Matte gå över färisten och förbi stenmuren som var vid sidorna...och det klart jag undrade om hon tänkte sticka eller ej.
Så jag sprang fort mot henne och tog ett rejält hopp över HELA färisten!!!
Husse blev jätte sur och sa att han aldrig tänkte hjälpa mig mer med något......
men jag kunde ju verkligen inte låta Matte försvinna.
Här står jag nere vid vattnet i Byxelkrok
Solen o vindarnas Ö visade sig från sin sämsta sida denna gång. Regn, regn och åter regn.
Det har verkligen inte varit kul alls. Men så är det ibland.
Nu är jag iallafall hemma igen, och njuter för fulla muggar. Trissan (katten hos Mormor o Morfar) såg jag bara genom glaset på altanen. Hon kom inte in när jag va där! Och springtur på alvaret hann jag bara med en gång, men det var desto härligare. Jag kände en hel del nya dofter som var mycket intressanta.
När man ska ut till stora alvaret måste man gå över en "färist" och det var intressant uppgift att lösa. Första gången balanserade jag på stålribborna precis vid en balk, så om jag skulle råka halka av så hamnade tassarna på balken.
Andra gången gick Husse fram till grinden för att jag skulle slippa gå över en gång till...han öppnade grinden och ropade. Naturligtvis gick jag till honom, men i ögonvrån ser jag då Matte gå över färisten och förbi stenmuren som var vid sidorna...och det klart jag undrade om hon tänkte sticka eller ej.
Så jag sprang fort mot henne och tog ett rejält hopp över HELA färisten!!!
Husse blev jätte sur och sa att han aldrig tänkte hjälpa mig mer med något......
men jag kunde ju verkligen inte låta Matte försvinna.
Här står jag nere vid vattnet i Byxelkrok
Kommentarer
Trackback
